Djur kommunicerar lika mycket som du och jag. Skillnaden är att de inte öppnar munnen och pratar. Istället sker mycket av kommunikationen dels med fysiska signaler men lika mycket med telepati. Så vill man konversera med djur så behöver man lägga sig på samma våglängd, stänga av det vardagliga bruset och istället fokusera sig på sitt inre. Djur förmedlar ord, känslor, bilder, dofter och troligen en hel del andra intryck som vi människor inte kan ta del av.

Med träning lär man sig att ta emot och sända ord, bilder, känslor. Man kan också rent fysiskt känna hur ett djur mår, t ex få ont i foten.... Detta är inget nytt påfund utan snarare har vi människor blivit så "moderna" att vi glömt bort dessa gamla kunskaper. Många djurägare bekräftar att de 'fått en känsla' av att djuret har något på hjärtat. Mitt mål med kommunikation är att djuret ska få det bättre, för att hitta ev smärta/sjukdomar och att underlätta samvaron mellan djuren och dess människor. Jag har gått min utbildning för Angela Orsucci som har lång erfarenhet både av att kommunicera och att utbilda. Självklart har jag referenser.

När vi träffas går vi först igenom de frågor du förberett så jag är klar över vad du vill veta. Därefter tar jag kontakt med djuret, presenterar mig och sen pratar jag dels lite allmänt med djuret och ställer även frågorna. Om djuret har ett meddelande till ägaren så berättar dom det. Under tiden för samtalet för jag anteckningar. När jag är klar så tackar jag för mig och avslutar kontakten med djuret. Samtalet kan ta allt från 10 minuter till över en timme. Ta gärna med en tidning att läsa, det kan bli lite tråkigt att bara sitta med. Mobilen får man ha avstängd under tiden.

Sen sätter vi oss ner och går igenom samtalet. Eftersom jag får svar i ord, bilder och känslor kan det ta en stund att prata igenom allt. Ibland behöver man fråga djuret igen, om något väcker fler frågor eller funderingar. Eftersom jag sällan vet hur ett specifikt djur bor och lever - bortsett från olika arters behov - kan jag hamna i tolkningssituationer, dvs djuret förmedlar sin verklighet och jag vet inte hur jag ska tyda det. I möjligaste mån försöker jag beskriva det djuret förmedlar utan att lägga till egna tankar och värderingar och oftast kan djurägaren lösa det hela. Efter att vi är klara får du anteckningarna renskrivna och skickade på mejlen.

Vad pratar djuren då om? Allt mellan himmel och jord! Det kan vara vad man tycker är roligt att göra, vad man tycker är tråkigt, människor man gillar, andra djur man gillar eller är rädd för, önskemål om maten, vägar man gärna går, önskemål om liggplats, aktivering, framridning, dagmatte, klöspelarens utformning, osv. Det djur inte gör är att "snacka skit" om andra. Tvärtom hittar de alltid något positivt att säga...... Och djur har definitivt humor!

OBS Djurkommunikation ersätter inte veterinärmedicinsk
diagnos eller behandling.

Om varit tidigare hos mig eller inte har möjlighet att komma hit kan jag prata med ditt djur på distans. Du skickar då en bild och dina frågor till mig och jag pratar med djuret. Sen hörs vi på telefon och går igenom samtalet. Därefter skickar jag utskriften till dig. Enklast om du har mejl men det går såklart även att skicka per post.

Tyvärr måste jag när det gäller distanssamtal be dig betala i förskott. Om det är akut och inte helg kan du få ett bankkonto att föra över pengar till (går fort med internetbank). Så snart pengarna har kommit in på kontot tar jag kontakt med djuret. Skulle djuret av någon anledning inte vilja kommunicera med mig återbetalas hela summan.

Träffas vi så kan en del djur uppleva det som tryggt att djurägaren sitter med, andra inte. En del undviker att svara på frågor där de upplever att svaret skulle göra ägaren 'ledsen' eller 'besviken'. Oftast får man svar på de frågor som man ställer men ibland vill inte djuret prata om vissa saker. Ex.v. tidigare ägare, jobbiga erfarenheter osv.

På distans brukar djuret inte ta lika mycket 'hänsyn'. På ett sätt är de mer raka då. Å anda sidan kan det dröja innan de bestämmer sig för att prata överhuvudtaget. En sund skepsis.

Bilden på djuret kan med fördel tas med digitalkamera eller mobilkamera, det viktiga är att ögonen syns.

Att leta efter bortsprungna djur via djurkommunikation är speciellt. Det är svårt att få kontakt med ett djur som befinner sig i chock eller står under stor stress - vilket ofta är fallet med bortsprungna djur. Trots svårigheterna kan man ofta få så pass kontakt för att veta hur djuret mår. Dessvärre brukar de inte kunna berätta var de är eftersom beskrivningen ofta för allmän för att man ska kunna identifiera platsen. Däremot fungerar kombinationen kommunikation och pendling. Då kan platsen bestämmas tillräckligt bra för att kunna leta efter och hitta djuret.

För att leta efter bortsprungna djur behövs en bild och namnet.